Way out west
Det var höga midjor, det var Dr Matt Destructions mamma, det var söta Sara i solen. Mest gåshud blev det när Manu Chao, Hives och Timo spelade. Och Moneybrother, och Säkert! och Shout out louds.. Yeah!
Om jag nu ska klaga på något med, kunde de haft fler mat- och ölställen, och fler bajamajor. Men så är det ju festival, och då hör det till att det ska vara lite knöligt och trashigt. Men det behövde kanske inte vara så dyrt, och de kunde juh ha bjudit på ett gratis program! Kul hade vi i alla fall. Och att man blivit en smula fattigare, har åkt på en förkylning och fått en hes stämma, ja, det var det värt!
Men, hur mådde djuren i Slottsskogen egentligen?
Om jag nu ska klaga på något med, kunde de haft fler mat- och ölställen, och fler bajamajor. Men så är det ju festival, och då hör det till att det ska vara lite knöligt och trashigt. Men det behövde kanske inte vara så dyrt, och de kunde juh ha bjudit på ett gratis program! Kul hade vi i alla fall. Och att man blivit en smula fattigare, har åkt på en förkylning och fått en hes stämma, ja, det var det värt!
Men, hur mådde djuren i Slottsskogen egentligen?
Reflektion
Vilka härliga dagar jag hade i Stockholm med Frida. Känner något slags lugn i kroppen. Vi bara var. Det är så sällan man kan vara det i den här världen. Rödvin. Skansen. Promenad. Massa prat. TACK!
Igår blev jag åter påmind om hur fort allt kan förändras. Hur jäkla fort marken man står på kan börja vackla. Som ett hårt slag i magen, eller en smäll på käften. Tänk vad lång tid det tar att bygga upp en sak, men så fort det kan raseras. Jag tänker på Er. Massa, massa, massa.
Ta vara på vareviga dag i den här världen som gör mig så förvirrad.